hästar finns tydligen inte

ja, snart ska vi la ha ett möte för mig om att ja ska få börja arbetsträna på de stället som ja vill.
är ganska många tummar upp för mig just nu å de e bra.

jag älskar åxå hur min sömnparalys har utvecklat sig.
när det väl är så är det. hamnar inte i nån direkt. men de som händer innan e nog värre än att man blir paralyserad.
de har börjat med att ja vaknar med det ibland.
du ligger.
först blir du helt tom
allt ljud blir bara tystare å tystare
tom
kroppen lägger av , lealös
allt börjar låta i slowmotion, du fintar iväg det. ligger skönt å tyst igen.
sen
helt plötsligt jag vet inte vad men du slits bara upp i sängen utan anledning
känns som att ens själ lr nått ba lämnar en för en sekund lr något.
du är i nått läge som inte fungerar, du slits upp ännu en gång fast mer å ännu en gång
landar i sängen igen å det är över.

så händer det ibland. kanske 2 ggr på saken med typ 5-10 mins mellanrum
skoj.

nu ska ja sova. kl är 04:04 en torsdag den 19 augusti
senare idag blir de borås med viktor å kanske mathias åså får ja mina spel i morn <3
halo 2 till PC å gears of war 1 & 2. sweetigt värre.

världen

ha. då vet man vad problemet e då,
har vetat de i två månader redan egentligen men..
dom här två dagarna som har gått vet ja inte riktigt vart jag har varit
i lr utanför. de har bara flytit på iaf, som de gamla vanliga förr
så antar att jag är inne.
men tror inte det kommer hålla länge.
kommer nog ploppa ut igen.
skruvat ändå
en försvars mekanism för man inte pallar med verkligheten ?
de er stert kan ja lova!

ja har inte hängt med alls.
ja tycker att ja hanterar de bra. men tydligen pallade inte nånting av de.
ångesten som håller på, de e den. som har gjort allt

men inga sura miner!
det kommer bli som vanligt igen en vacker dag
man får hoppas på snart.

en rolig upplevelse dock.


ljud

låt musiken döva dina öron
musiken som får ens kropp att bara rysa
basen bedövar hela din kropp
musiken som skevar ur din hjäna
där man försvinner till en annan värld
musikens ljuva toner


det känns som att man har gått sönder i tusen bitar
man springer runt å letar efter alla bitar av sig själv
runt runt, om å om igen
känns som att någon har slitit ut nånting ur mig
någonting som jag behöver
jag vet inte vad det är
.

när du rör vid något känns det inte verkligt
kollar på folk
finns inte.
pratar med folk, förstår inte händelsen
man är i en dimma hela tiden
ser konstiga saker
hör konstiga saker
känner saker som inte finns
ser skuggor längst bort i synfältet
man kollar mot de å de försvinner lika fort


när tar drömmen slut ?
när kommer verkligheten tillbaka

RSS 2.0